I trakterna av Verner von Heidenstams Tiveden 30/8 - 2/9 2007
Tillbaks

Dag 1, torsdag - Granvik och Vätterns strand
Vid en kortare promenad på kvällen efter ankomst till Granviks vandrarhem,
uppenbarade sig ett mäktigt "Tivedstroll" krypandes på alla fyra

Vackert kvällsljus över Stora Granviken i Vättern


Dag 2, fredag - Undenäs - Skaga kapell

  Vandring längs Edsån som är stor
som en mindre sjö


 

En porlande bäcks lugna och eviga ljud, kan dämpa mycken stress.
Hör själv - klicka här! Varar ca 60 sekunder.

 

Efter en dags lång vandring
i lätt regn, ca 18 km, kom vi så till målet - Skaga kapell vid sjön Unden.

Byggt första gången på 1130-talet, övergivet och bortglömt efter digerdöden, återfunnet men nedrivet 1825. Återuppfört igen 1960 men brann ner nyårsdagen 2000, men ännu en gång återuppbyggt.
Prata om överlevnadskraft.

 

 

Dock bättrade vädret sig
framåt eftermiddagen
och bjöd på skön sol och värme.

Ett litet rödaktigt blad vittnar
om den årstid vi går till mötes.

 

Tillbaks

Dag 3, lördag - Tivedens nationalpark

 

Vatten i olika form och storlek
väl inbäddat som ädelstenar i skog
på naturens egna villkor.
Visst är Sverige fantastiskt!

 

I västra delen av parken nära sjön Trehörningen, hittar vi "Stenkällan" (ovan).

Naturens mångskiftande karaktär ger vandringen många olika upplevelser.

 

VI MÄNNISKOR
Vi, som mötas några korta stunder,
barn av samma jord och samma under,
på vår levnads stormomflutna näs!
Skulle kärlekslöst vi gå och kalla?
Samma ensamhet oss väntar alla,
samma sorgsna sus på gravens gräs.

Heidenstam, Nya dikter 1915

OM TUSEN ÅR
En dallring i en fjärran rymd, ett minne
av gården, som sken fram bland höga träd.
Vad hette jag? Vem var jag?
Varför grät jag?
Förgätit har jag allt, och som en stormsång
allt brusar bort bland världarna, som rulla.

Heidenstam, Nya dikter 1915

 
 
 

Såväl som bäckens porlande vatten, är sjön Trehörningens svagt kluckande vågskvalp ett balsam för själen. Platsen är Vitsand i nordvästra hörnet av nationalparken.

Lyssna på sjön här ca 60 sek.

Hösten med all dess färgprakt, frisk luft och inga mygg, är klart underskattad som årstid.
 
 
Naturen som formgivare
är unik.
En trädkrona
mot blå himmel,
eller tallens barkyta,
vittnar om stor fantasi och formkänsla.
Brant nerfart från Tärnekullen passerar ner under stora stenblock, häftigt och inte helt riskfritt.
Allt gick bra utan benbrott.
 
 
 
 

Naturen bjuder på många små sällsamheter,
om man bara ger sig tid och sänker blicken!

En torr grenklyka blir formgivare åt uppväxande svamp, som snällt fogar sig och växer tätt invid trädgrenens linjer.

 
 

Jag längtar hem sen åtta långa år.
I själva sömnen har jag längtan känt.
Jag längtar hem. Jag längtar var jag går
- men ej till människor! Jag längtar marken,
jag längtar stenarna där barn jag lekt.

Heidenstam, "Ensamhetens tankar".

 
135 år innan sågen kom - växt sedan 1872.
Tänk om vi kunde lyssna av trädets själ och
förstå allt som hänt. Ändå försumbart i ett längre perspektiv, så ock vi själva.
Om morgondagen vet vi ej och gårdagen är historia. Så därför, stanna upp - lev nu, idag!

Tillbaks

Dag 4,söndag - Hemfärd via sjön Fagertärn

 
 
 

Från vandrarhemmet i Granvik (bilderna överst), landade bussen vid Fagertärn där vi skulle se röda näckrosor. Dessa hade dock blommat färdigt.

Några tranor och rådjur uppenbarade sig och så var näckrosorna glömda.

 

Tack alla för fyra trevliga och händelserika dagar!

Tillbaks